erikaryden

Dagen idag har varit väldigt speciell. Jag har pendlat upp och ner, slängts omkring bland olika konstiga känslor. Upp och ner gångar har jag blivit van vid men den här dagen har inte sett ut som dom andra. Det har varit andra känslor inblandade.

En känsla, Ett speciellt minne har fastnat inom mig igen. Det var längesen jag tänkte på det, det var längesen jag drömde om det. Det minnet handlar om en av dom värsta dagarna i mitt liv.

Jag och min bästa kompis skulle vara barnvakt åt min systerdotter hemma hos hennes pojkvän. Hon berättade innan att vi kanske skulle vara tvungna till att gå hem till mamma och sova om det blev bråk. Lillan somnade och vi satte på en film och efter ett tag så ringde min telefon, det var Johanna som sa till oss att gå hem till mamma och det skulle vi göra, bara se klart filmen först.

Dörren öppnades och in kommer han, högt skrikande i telefonen.  Rädslan gjorde mig orörlig. Vad händer nu? Vad ska vi göra, gick runt och runt i huvudet. Jag samlade all kraft som jag kunde få och gick in till lillan och började klä på henne. Han kommer inrusandes och säger åt mig att sluta och så puttar han ner mig i sängen. Jag reser mig upp ännu räddare och försöker ta upp lillan. Samma sak händer igen, hans röst skar i mig, den ekade och allt snurrade för mig.

Jag tar min telefon, går ut där kompisen väntar och ringer min syster. Dörren slås igen. Fan. Fan. Vi har ingen nyckel. Johanna kommer med all fart och i släptåg har hon några vänner från festen. Hon är den enda som blir insläppt.

Jag hämtar nyckeln. Kliver in och någon tar Lillan, Jag lyckas hamna innanför dörren och Johanna och han i dörröppningen så jag kunde inte komma därifrån.

Han slår henne, om och om igen. Ingen lyckades stoppa honom. Mer slag, Hårda ord och sparkar. Jag blundar, jag gråter, jag är rädd. Slagen ekar i mitt huvud. En mörk blick och ett barn som gråter. Vad händer, vad händer med min syster?  Ser bara händer i luften. Kan inte tänka klart, kan knappt tänka alls. Rädslan och förtvivlan är över mig. Panik, hela kroppen skakar, hela kroppen skriker neeej. Men inga ord kommer det, jag var som förstenad. Kunde inte röra mig, kunde bara stå där och se på när min älskade syster blev slagen av killen som hon var kär i..

Ett minne. En mardröm.

___________________________________________

Den dagen, den kvällen har satt sina spår i mig. Jag har drömt om det flera gånger. Nya detaljer kommer upp. Jag vet inte om det är sanning eller om det bara är en dröm. Men jag vet att min syster blev slagen den där kvällen. Jag vet att lillan såg på när hennes mamma blev slagen och jag vet att jag stod innanför dörren och hörde allt o såg allt.

Ett hemskt minne. En hemsk verklighet.