erikaryden

...Ja det kan man verkligen säga..

Nu är dock frågan hur mycket jag ska berätta här, Känner att jag vill skriva ur mig allt nu. Har varit liiite för mycket ikväll för mig. Så jaa.. Ja, jag tänker nig skriva innan jag tar min "somna in tablett".

Pratade då med rektorn i morses, skulle varit där på möte - kom sent o det resulterade i att dom inte orkade vänta på mig vilket jag förstår. Han berättar i alla fall för mig att studiebidraget kommer att tas in och om inte jag börjar sköta mig skriver dom ut mig från programmet i korta drag. Efter tårar o massa prat kommer vi i alla fall fram till att jag ska ta studenten med dom andra men sen komma tillbaka på hösten o fortsätta tills ja är klar eftersom jag inte kommer att hinna ta igen allt innan sommaren, Skönt!
Så imorgon ska jag ha möte med min lärare o bestämma en plan o kräva att jag får hjälp med det med.


Efter ett snack med johanna bestämde jag mig att ringa vårdcentralen för att jag inte mår så bra, hade tänkt detta själv innan också bara inte riktigt vågat. Sagt o gjort. Jag skulle då till doktorn kl 16.00. Jag var där halv 4, klart man är i tid. Vi pratar lite och sen sätter han mig på en taxi till psyk-akut-jour mottagningen, något sånt. Jag kommer in och dom säger att ja kommer att få vänta en liten stund.
INGEN säger varför jag är där, vad jag väntar på så jag sitter där på psyk helt ovetande och mår inge bra alls. Huvudet snurrade och tankarna flög omkring som bara den. Det var skönt att jag hade johanna och mamma på telen den första delen av kvällen, telen dog :(
runt nio-halv tio frågar jag när tuuuusan det ä rmin tur då berättade en tjej för mig att det var en till på tur sen var det jag. Skönt!
Jag gick o la mig på soffan i väntrummet och lyckades somna till ungefär vid tio kanske, halv elva vaknar jag och då är det nya läkare/sköterskor där och jag frågar vad tusan som ä problemet. DÅ berättade dom för mig att jag hade tid kl 12, HÖH?!? Jag trodde att jag skulle bli galen. Jag sa att jag ville åka hem, jag tänkte inte sitta kvar där mer men efter lite snack med mamma bestämde vi att jag ändå skulle göra det. HAde ju redan suttit där så länge så..
Under den här tiden mötte jag massa olika personer, Det var lite spännade samtidigt läskigt. Ena stunden mådde jag på topp o andra ville jag gå o dränka mig själv.
Dom låste alltså dörrana så man kunde inte gå ut, man kunde inte göra någonting, ja fick inte ens ha en sked till kaffet. Jag kände mig måttligt sjuk.

Sen så blev det tillslut min tur och jag sätter mig där inne och varför mår jag dåligt? Inte en aning.. Det var en läkare och en sköterska där inne och dom frågade precis allt möjligt om mig. Dom satt o kollade på mig HELA tiden tror inte dom tog bort blicken en enda gång från mig. Vi satt därinne ungefär en timme.

Sen rngde dom en taxi som var där på tio min och jag var hemme ungefär halv två, så en halvtimma sen.


Och vad kom vi fram till nu då? eller rättare sagt vad dom kom fram till. Det var väldigt tydligt vad jag led utav och det är en deprission (stavning?). Läkaren berättade för mig att det var en sjukdom i hjärnan, precis som strooke o sånna saker.
Så nu ska ja äta anti-tabletter och gå på samtalsbös.. Och samtidigt ska ja se till att jag får igång skolan och speciellt min sömn så samtidigt får jah "somna in tabletter".
Han sa att jag kommer att bli bra, Att jag kommer att bli frisk om jag bara lyssnar och gör vad ja ska göra, Han sa att jag inte behöver att oroa mig samtidigt som det inte går på en dag, utan det kommer att ta tid!
Men jaha, det är väl bara o lyssna, även fast jag är skeptisk till tabletter..


Hmm.. Nu har jag skrivit av mig liiite om min kväll. Jag trodde själv inte att det var riktigt såhär även fast ja vet att jag har mått piss.
Men måste säga att jag är glad att jag har den mamma ja har. Hon ä bäst! :)

Frågan ä om ja gjorde rätt att skriva det här.. Men det märker jag väl.


Nu ska ja ta min tablett och gå o lägga mig :) Ska vi se om den hjälper.


Natti Natti!

Jag älskar er!