erikaryden

I morses när jag var på väg till skolan gick jag vilse. Ja, vilse i Hjo.
Jag hamnade på en väg där jag aldrig någonsin varit på, Kan inte förstå det.
I lilla hjo liksom..

Inte nog med att jag gick fel och att jag var tvungen att springa sista biten så ösregnade det. Så när jag kom fram till skolan, prick halv nio var jag både andfådd, stressad och precis genomblöt.

Ingen kul start på dagen kan jag ju lova.

Det är fredag och i helgen är de ju matfestivalen, och jag har inte bestämt mig än om jag ska åka in eller inte. Jag börjar bli lite sugen nu så jag antar att det blir så,. Öl ä gott och Denise är bra så kvällen blir nog bra i så fall. Hoppas att hon har kvar suget nu bara :)


*trallalallaa*

Det är tisdag idag. Tisdagar brukar vara den värsta dagen i veckan, Jag vet inte varför, det bara är så. Och det slår nästan aldrig fel. Igår kväll/natt fick jag ett slag som gjorde att jag trillade omkull ordentligt men idag kom den riktiga smällen. Jag vet inte om det finns andledningar till det den här gången, Jag vet inte om det faktiskt finns en orsak till att jag ramlade ner i hålet och som det inte verkar finnas någon botten på. Längre och längre ner åker jag, Samtidigt som jag försöker krypa upp och vara stark. Men jag misslyckas.

Jag har gjort ett stort misstag.

Jag gjorde fel, Jag valde fel, Jag gjorde ett misstag som jag aldrig ska göra om. Efter den här gången har jag insett på riktigt att jag inte kan lita på människor, Att jag inte kan känna något för människor. Det var inte kärlek, Det var inte såna känslor. Det var känslan att tro på någon, att känna längtan och så någon konstig jobbig känsla..

Jag gjorde misstaget i sommras, I början av sommaren. Och även fast jag vetat hela tiden att det är dumt så lyssnade jag inte. Det ångrar jag. Varför gjorde jag inte som vanligt? Varför valde jag så fel? Varför tillät jag mig själv att känna? Jag antar att det måste varit något speciellt, men vad kan jag inte se längre, Förmodligen för att jag inte tror längre.

Just nu känns det faktiskt okej, även fast slagen. Det kändes så skönt igår när jag insåg vad felet var, vilket misstag jag gjort. även fast jag knäcktes när jag fick reda på det värsta som kunde hända, det som jag varit så rädd för.. Så kändes det bra att få det svart på vitt.
Idag fick jag reda på en ytterliggare sak som var allt annat än positivt, Men jag vet, Jag vet att jag får skylla mig själv. Tragiskt nog.


Men jag blir inte förvånad längre. och jag försöker att inte bry mig.
Det går sådär.

Nu hoppas jag på en natt med mycket sömn och en bättre dag imorgon!
God natt allihopa!

Första dagen uppe på komvux idag då. Två lektioner med Samhäll och det gick bra. Var hos Lottie innan så har mått väldigt bra idag. Har ju inte träffat henne på sju veckor och det har hänt lite så det var mycket att prata om, så himla skönt att få prata av sig med en utomstående som jag litar på och som varit med ända från början.

Nu är i alla fall sommaren över på riktigt, Känns som om det var en evighet sen alla slutade skolan o gick på sommarlov. Och jag har inte gjort ett skit. Nä, verkligen ingenting. Eller ja, En sväng till Liseberg. Enda saken på hela sommaren, Helt sjukt! Mina sommrar brukar ju vara fulla med Husvagns -och andra resor, och så roliga saker. Men inte den här sommaren, Har inte ens badat i vättern i år. DET om något är skadat, Brukar ju vara gjort i maj-juni på fyllan men icke!

Men som jag sagt tidigare, Jag är glad att få tillbaka vardagen. Den där riktiga vardagen som jag inte haft på säkert ett år. Och jag hoppas att det fortsätter framåt och att jag kan få börja leva igen, på riktigt.








-Life is a rollercoaster, just gotta ride it!

Lördag idag och det fick bli en sovmorgon för mig. Skönt!

I torsdags var jag uppe på komvux och sen hos soc och jag fick börja plugga. Så jag börjar på måndag och då ska jag läsa Svenska A och samhäll A. Blir nog jätte bra tror jag. Är ju ganska roliga kurser. FAst det är ganska tråkigt att jag måste läsa dom igen, Har redan haft Svenska och samhäll i tibro och i karlstad men så är det.

Jag ska också vara på fredsverkstan har jag tänkt. Blir inte så många timmar i veckan i skolan så jag måste ja något mer att göra. Men om jag klarar av det här nu tänkte jag att jag skulle kolla om man kan få någon annan praktik-plats. Något som jag sen kan tänka mig att arbete med.

Tycker det är jätte skönt att saker o ting börjar falla på plats. Att det snart händer något och att det går framåt. Även fast jag får smällar ibland så går jag mer framåt än bakåt. Och jag skulle gissa på att jag kommer att gå mer framåt när vardagen är här igen.


Vad som händer ikväll har jag inte aning om. Förmodligen en lugn kväll iaf!
Nu blir det en lång-promenad med ett stopp hos syster.

Pussilipuss

Vaknade 15.17 idag, Inte bra alls. Var uppe en sväng på morgonen och gick ut och gick och åt frukost sen tänkte jag att jag lägger mig och vilar en stund och så vaknade jag upp vid tre. Undra hur mycket problem jag kommer ha ikväll när jag ska sova. Usch!

Men Livet rullar på som vanligt, Jag slängs runt bland olika känslor, tankar och upp -och ner gångar. Men det går i alla fall mer framåt än bakåt och det är ganska positivt. Snart börjar vardagen igen och jag ska förmodligen börja plugga, Det känns skönt att det kommer hända mer på dagarna och att vara sysselsatt med någonting. Så imorgon ska jag upp till komvux och se vad för kurser jag ska läsa!



Och nu sätter jag på högsta volym och lyssnar på världens bästa Ronan keating och städar o plockar lite. Sätter upp lite tavlor och gör iordning det sista i min lägenhet. Det känns som om det är dax nu!


PUSS

Vad gör jag för fel? Jag har gått igenom varenda samtal, Varenda sekund av allt och visst hittar jag fel, som vanligt, det är ju vad jag gör. Men Vad gör jag för fel för att det ska bli så himla dumt? Vad gör jag för fel för att det ska bli så jävla fel?

Jag valde en gång att jag aldrig någonsin mer skulle släppa in någon, Att jag aldrig mer ska få känna något för andra människor, Om det så skulle vara en kompis-relation eller kärlek. Jag skulle aldrig släppa känslorna för andra människor, inte mer än för dom jag redan känner något för. JAg bestämde mig för att jag inte vill blir sårad, Jag vill inte bli utnyttjad, bli ljugen för eller knäckas. och jag har hållt det, Jag har valt själv hur mycket jag kan släppa personer in på mig, in på mitt liv och på mina känslor.

Fram tills nu - Jag tänkte, Jag tänkte att jag måste ge det en chans till. Jag lät mig känna, jag lät mig prata och jag lät mig släppa taget om mig själv.

Elina, Min klippa, sa idag att jag träffar fel personer. Jag vet inte vad jag ska tro. Hon sa också att hon inte såg att jag gjort något fel den här gången, Att det faktiskt inte var jag som gjort det konstigt. Jag vet inte vad jag ska tro, jag vet inte vad jag ska tänka eller vad jag ska känna.

Det känns som om att problemet måste ligga hos mig. Det gör det, Men vad är felet jag gör? Vad gjorde jag för fel den här gången? Jag varken vill eller ville ha något förhållande, Jag varken vill eller ville ha det såhär. Jag ville bara vara, jag ville bara prata, känna längtan och ha det lite bra.

Just nu vill jag ha det som innan onsdagen. Innan den natten. Jag önskar att det aldrig hade hänt, Att den dagen, den natten skulle raderas och att den inte fanns kvar längre..

I vanliga fall skulle jag sätta på mig leendet, radera nr (så att jag inte kan höra av mig), och låtsas som om att jag inte bryr mig det minsta, Vara tuff och vara stark!

häromdan tänkte jag det, Jag raderade allt.

Jag kommer förmodligen ångra det här inlägget. Jag kommer förmodligen vara skit sur på mig själv. Men just nu bryr jag mig inte om det. Det här är vad som cirkulerar i mitt huvud, Vad som är så väldigt jobbigt just nu.

Men vad ska jag göra nu?
-PÅ med leendet, låtsas att jag inte bryr mig det minsta om vad som händer nu. Låtsas som om att det inte spelar någon som helst roll. Yes, det är vad jag gör nu.







Det sjukaste utav allt är att jag faktiskt trodde på honom. Att jag på riktigt trodde på honom. Det var så längesen jag trodde på någon på det sättet. Det var nog dumt av mig, För varje gång har det visat sig vara fel. Speciellt den här veckan.

Helvete.

Väntar på att kaffet ska blir klart sen ska jag ut på en promenad, Duktiga mig!

Jag är trött på ledigheten, Trött på alla dagar som det inte händer något på, Trött på att inte ha några rutiner och något vanligt att göra på dagarna. Jag hoppas att komvux ringer upp mig snart så att jag kan få börja plugga igen. Jag vill ha betyg i dom kurser jag inte har det. Jag vill kunna läsa vidare sen, Förmodligen till Lärare.

Sen vill jag också få igång samtalen med Psykolog och allt sånt så att jag kan blir frisk någon gång. Så att jag kan få hjälp med tankar och monstret. Jag fick en riktigt dålig kväll/dag i helgen. Vid-behovs medicinerna hjälpte knappt och dom räckte inte. Så jag fick sova hos mamma den natten, Så jag klarade det men det var tufft. Det är så dumt för det är aldrig något speciellt som händer utan det kommer bara över mig, får en jävla käftsmäll. Det är otäckt.

MenMen, Jag hoppas att jag är på rätt väg i alla fall.

Jag raderar allt nu. Allt som har med dig att göra.



Att jag inte lyssnade från början, Det var bara dumt.

Igår var det mys med Adrian som gällde, Kräftor, chips, gosis och film! :)
Imorses gick vi till johanna och sen ut på stan för att det var massa skit i stan idag. Jag, johanna och fyra monster. Har haft en väldigt trevlig dag med lek i parken, glass och mys. Och nu är det sjukt skönt att luta sig tillbaka med ett glas pepsi och bara ta det lungt!


Det tar mycket på krafterna att vara med barn en hel dag, Speciellt fyra st. Men kan tycka det är rätt skönt efteråt när man är helt slut i både kroppen och huvudet! Nu ikväll blir det att njuta av ensamheten, Lyssna på musik och gråta lite. Skön lördag!


Söt bild på mig elin o Johanna :)

Sitter och halv-kollar på när J sover, Jag vaknade och är hur pigg som helst. Eller ja, Nästan i alla fall. Igår var det allsång på grönköping, Inte alls så mycket folk men det var väldigt trevligt. Förmodligen sista gången vilket jag tycker är super tråkigt.

Har inte så mycket att skriva och sängen lockar mycket även fast jag inte kommer att kunna sova. Men har ja tur så kanske jag kan få kramas lite till.. :)



Jag har en bra känsla i kroppen idag.
Hoppas att den håller i sig nu bara!

Hela lägenheten städad - det behövdes.

Nu sitter jag och dricker kaffe och väntar på att mamma ska komma så att vi kan visa Johannas lägenhet för någon. Sen blir det att gå ut och gå, Sen ska jag tvätta tänkte jag. Händer inget spännande alls idag för mig, Men man måste ju tyvärr städa och tvätta ibland me. och det brukar ju oftast kännas bra när man är klar.

Det är fortfarande massa smågrejjor som ska göras i min lägenhet som tavlor och sätta upp spegel, lampa och annan skit. Jag vill bli klar nu. PÅ riktigt.

Men det är i alla fall fint nu och det syns att jag bor här :)





Det där håret vill jag ha tillbaka..

Då blir det att åka hem till Hjo igen. Och det känns jätte bra. O nu hoppas jag att det känns bra när jag väl kommit hem också och att det fortfarande går framåt. Vill aldrig mer in här, Det måste vara sista gången nu. och jag tror nog att det är så också.

Visst, Det kommer väl gå upp och ner som vanligt men just nu kan jag hantera ner-gångarna och dom är inte riktigt lika illa som förut. Det är väldigt skönt.


Vad som händer när jag kommer till Hjo vet jag inte riktigt. Ska ringa upp till komvux och se om jag ska börja plugga upp mina betyg, Så att jag någon gång i livet ska kunna läsa vidare till Lärare. Men jag tar en dag i taget och hoppas på att det går framåt.

 

 

 

*Syskonkärlek*

Det är en sak som cirkulerat i mitt huvud hela dagen. Jag känner mig så sviken samtidigt som jag känner att det är skönt, Skönt för att jag nu kan strunta i det och inte behöva ta någon skit mer, Inte bli lovad saker som aldrig blir av och känna sig utanför. Men jag kan inte förstå, Jag kan verkligen inte förstå hur man kan prioretera bort en person som är så nära om och om igen.

Sista samtalet fick jag skäll, Fick jag höra felen jag gör och att det är mitt fel och att man inte kunde lita på mig. Att jag är dum och inte tänker på andra och att han minsan brytt sig. Han har ju kört mig runt och gett mig pengar ibland, Jaha, det är det du är till för. Fick höra att jag var barnsig, att jag inte var en liten unge längre när jag sa att jag ville ha kärlek, att jag ville bli älskad.. typ.

Men jag har bestämt mig nu, Jag ger upp. Det var droppen, Jag klarar inte av det mer. Inte nu, Men jag kan ändå inte släppa det. Det gnager och tårarna är på väg.

Jag ville ju bara bli älskad..


Det ser så bra ut utåt. Hur ska det bli nu? det är ju det som varit det viktigaste, att det ser bra ut. Men jag orkar inte spela det spelet längre, Men jag vet inte om jag klarar av att visa det rätta, om jag klarar av att bryta mig loss och sluta spela.

Gårdagen spenderades mest hemma hos johanna, Det var kalas för Madicken. Jag sov där och i morses drog jag och Madicken till skövde för att shoppa så nu har jag precis kommit tillbaka. Men vi lyckades att bränna (för) mycket pengar så nu får jag leva fattigt resten av månaden. Men det var det värt. Utan tveken. Jag har haft en super-duper bra dag och det inhandlades mycke bra skit. Och jag kommer förmodligen att ta med Henne fler gånger, Tror nog att hon är den bästa ShoppingKompisen som finns.

Nu känner jag mig ganska redo att åka hem igen. Tror inte att jag känt mig såhär redo någon gång innan faktiskt. Kände mig redo innan jag drog hem också men nu när det gått så bra känns det ännu bättre. Skönt. Men jag ska vänta tills efter helgen, Så måndag håller jag tummarna för nu!

Nu tänker jag lägga mig och vila ett tag, För tusan vad ont jag har i fötter och rygg..



Det här var första gången när vi shoppade i Göteborg!

"Om man hela tiden ser förhållanden som krossas är det väl inte så konstigt att man faktiskt inte tycker om kärlek, att man är rädd för det där hemska ordet kär?
Om man hela tiden ser människor, vänner som blir svikna, lurade och att man själv blir det, är det väl inte så konstigt att man inte litar på folk, att man är rädd för att bli sviken?

är det så konstigt att ja inte vill bli kär? att ja inte längre tror på ordet kär. Är det konstigt att ja inte kan lita på folk, att ja inte kan lita på någon förutom mig själv?

föralltid? de är inget ja tror på.


Dom ända personerna som ja sett hålla ihop, och som har det bra är mormor o morfar..?
-kommer inte på någon mer,

DET känns hemskt! "


Men jag antar att det räcker med dom relationer jag redan har?
Eller?

Syster i Norge har fixat min blogg igen!
Tack så jätte mycket!

Idag är det onsdag och den här dagen kommer att bli lång känner jag. Jag skulle ha tippat på att kl var typ tre nu men den är bara halv elva.. Varit uppe sen 7 och gått promenad, ätit frukost och gått till affären. Och klockan har knappt rört sig något alls. Hoppas att syster kommer hit och hälsar på idag så att jag har nått att göra för att få tiden att gå.

Jag tänker inte hänga ut någon i min blogg på ett negativt sätt har jag bestämt mig för. Det är nog inte värt det. Så synd för er att ni inte får reda på det. ;)
Men jag hoppas att saningen kommer fram på ett eller annat sätt så småningom.

och som vanligt händer inget spännande i mitt liv, Men jag längtar väldigt mycket till nästa vecka. Jag hoppas att den här veckan springer iväg så att det blir onsdag igen. Sen kan klockan sakta ner igen ett par dagar.

Jag hoppas verkligen att jag inte blir lurad och sårad den här gången, Jag har släpt så mycket känslor nu, så mycket känslor var det flera årsen jag släppte och lät mig känna för nya personer. Och jag kan inte sätta ord på vad det är för känslor, Men jag vet att jag har gett tillräckligt för att jag ska krossas totalt. Det kanske är dumt, jag vet inte. Men jag hoppas inte det. Men jag kan inte släppa oron.

Ibland önskar jag att jag var en liten flicka igen.

När är det okej att ”hänga ut” personer på nätet? Som i sina bloggar t.ex. När är det okej att hänga ut föräldrar, vänner, ovänner och personer man vet? När dom gör saker som man inte själv tycker är rätt, när dom gör saker som inte lagen tycker är rätt? Finns det någon speciell gräns att gå efter? Om den gör tillräckligt dumma saker eller tycker tillräckligt mycket annorlunda? Eller är det okej att bara hänga ut personer? Är det okej att skriva om personer som utåt är så himla bra men inåt är en stor idiot, en stor lögnare? Är det okej att berätta sanningen i en blogg? Är det okej att hänga ut någon om det man skriver hjälper andra människor?

 

Sen är det okej att skriva om personer utan att nämna namnet, Skriva en bokstav istället? Även fast alla vet vem man menar har man ju ändå inte skrivit namnet, är det okej? Om man nu skriver på ett sånt sätt att folk tydligt förstår vem man menar..

 

Det är ganska komiskt, Jag läser flera bloggar just nu för tillfället och där händer det samma saker. Det smutskastas, Det skrivs om sanningar och om lögner om andra människor än dom själva. Och nu har jag hamnat i en sits där jag skulle vilja hänga ut en, jag skulle så gärna vilja berätta sanningen för alla.. Men är det okej? –jag vet inte.

 

När är det okej?

Vem är jag? Vem är egentligen Erika? Jag vet att jag ställt frågan tidigare. Men jag har inte hittat svaret än. Jag letar fortfarande efter mig själv, efter den rätta stigen som leder mig tillbaka till det glädjefulla livet. Som leder mig tillbaka till mig, Fast ett nyare och bättre exemplar.

 

Jag har bråkat och slagits med mina egna tankar, andras ord och monstret i kroppen länge nu. För varje sekund blir det jobbigare att andas, Sakta har jag kvävts. Jag försöker med all min styrka att klättra upp från det mörka hålet som aldrig tar slut. Det tar lång tid, och i mellan åt så snubblar jag och trillar ner igen. Och så håller jag på, Ibland ger jag upp. Låter mig leva med monstret, låter han vinna. Och ibland vinner jag, det är sällan men det händer.

 

Min styrka hittar jag hos min familj och hos mina vänner. Det finns två speciella små tjejer som har gett mig mest kraft, Som har gjort att jag överlevt. Som räddat mig gång på gång. Deras kramar, Deras leenden och ja, Hela dom har gett mig den absolut största styrkan. Fast Monstret har varit för starkt några gånger.

 

Det finns en person till i mitt liv som är lite mer speciell. Ni vet, Man säger ju alltid att ”jag skulle aldrig klara av att leva utan dig”, ”dör du så dör jag” . Vilket kanske inte riktigt stämmer i dom flesta fallen men i mitt liv så finns det en person som jag inte skulle klara mig utan. Bara tanken får mig att bli svimfärdig. Det skulle inte gå. Jag skulle inte ha överlevt om du inte fanns.

 

Men jag har överlevt. Jag lever. Jag vet att något inom mig vill leva, leva ordentligt. Leva på riktigt. Och med mina små styrkor från olika håll, Vänner, Mamma, lillasyster, storasystrar och barn kommer jag att gå ut från den här kampen som vinnare.

 

Jag vet det.

 

Även fast jag än inte är där än, och att hindren på vägen förmodligen inte är slut så ska jag klara det här. Jag ska klara av livet.

Håll min hand. Håll om mig och släpp inte taget.
Jag behöver dig.

 

Låt mig få känna tryggheten sprida sig i kroppen
Låt mina tårar få rinna

 

Krama mig. Krama om mig hårt och länge.
Jag behöver det.

 

Var min vän, min syster eller bror.

 

Det enda jag ber om är en hand i mörkret
en tröstande röst och en varm famn.

 

Jag behöver dig.

 

Och kanske så behöver du mig.
Jag kramar om och för stunden är jag bara din.