erikaryden

Det är en sak som cirkulerat i mitt huvud hela dagen. Jag känner mig så sviken samtidigt som jag känner att det är skönt, Skönt för att jag nu kan strunta i det och inte behöva ta någon skit mer, Inte bli lovad saker som aldrig blir av och känna sig utanför. Men jag kan inte förstå, Jag kan verkligen inte förstå hur man kan prioretera bort en person som är så nära om och om igen.

Sista samtalet fick jag skäll, Fick jag höra felen jag gör och att det är mitt fel och att man inte kunde lita på mig. Att jag är dum och inte tänker på andra och att han minsan brytt sig. Han har ju kört mig runt och gett mig pengar ibland, Jaha, det är det du är till för. Fick höra att jag var barnsig, att jag inte var en liten unge längre när jag sa att jag ville ha kärlek, att jag ville bli älskad.. typ.

Men jag har bestämt mig nu, Jag ger upp. Det var droppen, Jag klarar inte av det mer. Inte nu, Men jag kan ändå inte släppa det. Det gnager och tårarna är på väg.

Jag ville ju bara bli älskad..


Det ser så bra ut utåt. Hur ska det bli nu? det är ju det som varit det viktigaste, att det ser bra ut. Men jag orkar inte spela det spelet längre, Men jag vet inte om jag klarar av att visa det rätta, om jag klarar av att bryta mig loss och sluta spela.