erikaryden

Vem är jag? Vem är egentligen Erika? Jag vet att jag ställt frågan tidigare. Men jag har inte hittat svaret än. Jag letar fortfarande efter mig själv, efter den rätta stigen som leder mig tillbaka till det glädjefulla livet. Som leder mig tillbaka till mig, Fast ett nyare och bättre exemplar.

Jag har bråkat och slagits med mina egna tankar, andras ord och monstret i kroppen länge nu. För varje sekund blir det jobbigare att andas, Sakta har jag kvävts. Jag försöker med all min styrka att klättra upp från det mörka hålet som aldrig tar slut. Det tar lång tid, och i mellan åt så snubblar jag och trillar ner igen. Och så håller jag på, Ibland ger jag upp. Låter mig leva med monstret, låter han vinna. Och ibland vinner jag, det är sällan men det händer.

Min styrka hittar jag hos min familj och hos mina vänner. Det finns två speciella små tjejer som har gett mig mest kraft, Som har gjort att jag överlevt. Som räddat mig gång på gång. Deras kramar, Deras leenden och ja, Hela dom har gett mig den absolut största styrkan. Fast Monstret har varit för starkt några gånger.

Det finns en person till i mitt liv som är lite mer speciell. Ni vet, Man säger ju alltid att ”jag skulle aldrig klara av att leva utan dig”, ”dör du så dör jag” . Vilket kanske inte riktigt stämmer i dom flesta fallen men i mitt liv så finns det en person som jag inte skulle klara mig utan. Bara tanken får mig att bli svimfärdig. Det skulle inte gå. Jag skulle inte ha överlevt om du inte fanns.

Men jag har överlevt. Jag lever. Jag vet att något inom mig vill leva, leva ordentligt. Leva på riktigt. Och med mina små styrkor från olika håll, Vänner, Mamma, lillasyster, storasystrar och barn kommer jag att gå ut från den här kampen som vinnare.

Jag vet det.

Även fast jag än inte är där än, och att hindren på vägen förmodligen inte är slut så ska jag klara det här. Jag ska klara av livet.