Relationer - kärlek

September -09
________

"Om man hela tiden ser förhållanden som krossas är det väl inte så konstigt att man faktiskt inte tycker om kärlek, att man är rädd för det där hemska ordet kär?
Om man hela tiden ser människor, vänner som blir svikna, lurade och att man själv blir det, är det väl inte så konstigt att man inte litar på folk, att man är rädd för att bli sviken?

är det så konstigt att ja inte vill bli kär? att ja inte längre tror på ordet kär. Är det konstigt att ja inte kan lita på folk, att ja inte kan lita på någon förutom mig själv?

föralltid? de är inget ja tror på.


Dom ända personerna som ja sett hålla ihop, och som har det bra är mormor o morfar..?
-kommer inte på någon mer,

DET känns hemskt! "

_____________

Det här skrev jag för ett år sen ungefär och jag står fortfarande fast vid det. Det är ganska sjukt att jag är så rädd för förhållande, rädd för olika sorters nya relationer. Rädd för att känna något för folk och inte minst att lita på människor. Jag tror alltid att det ljugs och har hela tiden olika misstankar om, ja, alla.

Ibland önskar jag att jag var en blåst brud som trodde på allt alla sa..
istället för att tro att allt är lögner och att det finns baktankar med allt.. 


Men jag antar att det räcker med dom relationer jag redan har?
Eller?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0