erikaryden

Det är inte särskilt synd om mig, jag har det ganska bra
Jag har mat och bidrag ifrån CSN
Och man får vara glad att man har fått en lägenhet
trots att ångest ligger tjock inuti den

För bakom min välpolerade ytfasad
har jag en existensiell och elak kris
och det verkar inte som om den vill lösa sig,
den har liksom vuxit fast på något vis

Så vad gör man med sin käckhet om den plötsligen tar slut
när man uppfostrats att bli Fröken Normal?
Tvätta håret, borsta skorna, sköta om och reda ut
Vara duktig, stark, pålitlig, fräsch och smal

Jag är rädd att inte veta vem jag är och vad jag vill
och jag är rädd att frågan inte har något svar
Jag är rädd för att bli sittande med Volvo, man och barn
men lika rädd för att bli lämnad ensam kvar

Och vilken chef vill ha en hypokondrisk underställd
som sjukanmäler sig på detta vis:
”Förlåt men jag tror inte jag kan komma idag
för jag har en existensiell och elak kris”?

Så vad gör man med sin rädsla om man inte får vara rädd?
När ens egna blivit mammas ideal?
När man ligger ensam, misslyckad och gråter i sin bädd?
När man inte alls vill vara Fröken Normal?

Jag mår illa när det är mycket folk på spårvagnen,
får kliva av ibland och gå tillbaka hem
Jag mår illa när jag kommer hem till min lägenhet
av all ensamhet som bor inuti den

Och jag vill proppa i mig hela jävla kakan på en gång
men får en existensiell och elak kris
för bredvid mig står Fröken Normal och skriker
”Halt! Den som spar, han har!”
som någon annan jävla levnadspolis

Så vad gör man med sitt huvud när det fylls utav en röst
som orsakar så svåra samvetskval?
Hur tar man död på något som är rotat i en själv?
Hur tar man död på Fröken Normal?
______________________________________________

Borde egentligen sova nu men innan sätter jag mig en stund och lyssnar på en av världens bästa låtar. Jag har sagt att jag inte är en musik-människa. Med det menar jag att jag inte kan mycket om musik. jag hör inte om det är falskt, om det är fel, vem som sjunger eller vad låten heter. Antingen gillar jag låten eller så gör jag inte det.

Men jag skulle inte kunna leva utan musik.

Min syster satte på den här låten, Maud lindström - fröken normal. och från första stund älskade jag den och jag tycker att det är en utav dom bästa låtarna i världen. Jag kan sitta och lyssna på den om och om igen utan att jag tröttnar. Samma sak med the climb med miley cyrus, den ger mig hopp på något vis. musik är helt enkelt bra.

Musik är något bra och som passar i alla lägen.
och det är något som ger känslor.

Just nu gillar jag läget.
och nu blir det sängen, med ronan keating på.




Tack för en helt underbar helg!