Lite senare

jag vill inte längre. Jag vill att allt ska vara som vanligt. Jag är livrädd, Fan ja vill inte. Jag har varit toppenglad fram tills nu, jag pallar det inte. det här går inte. Jag vill vara hos er, jag vill fortfarande kunna känna att det är mitt hem. JAg vill inte komma hem för att hälsa på utan för att komma hem en sväng. Det är nu jag flyttar på riktigt, mamma flyttar, och vi flyttar ifrån varandra. Mitt hem kommer att vara i karlstad, inte i hjo.

Jag har varit så glad, men att packa ur rummet och sen nu åka tillbaka till karlstad, säga hejdå och veta att det huset kommer ja inte att sova i mer, det kommer inte att vara mitt hem nästa gång ja kommer hem. För nästa gång ja kommer, bor mamma o elin tillsammans och jag bor i karlstad, det känns sjukt jobbigt.
Tårarana bara rinner, och just nu känner ja för att sudda ut alltihop o skriva att allt är bra. Men det är de ju inte. det har kännts super bra men nu känns det förjävligt.
-men det är så jag nästan altid gör.


hoppas att det här går över fort..




Nä, nu får ja sätta på mig leendet o gå ut o ta en cigg, sätta mig i soffan o låtsas att allt är bra.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0