Mysigt när det regnar...
..när man ligger inne med tända ljus och hör knattret mot fönstret..
Mee Laajjk!
Jag funderar på när det blir offentligt. När man på riktigt kan prata om det. Eftersom det är i Hjo borde folk veta nu? Men det här är kanske inte på samma nivå som allt annat.
Ska bli spännande o se hur det här slutar.
_______________
Om man hela tiden ser förhållanden som krossas är det väl inte så konstigt att man faktiskt inte tycker om kärlek, att man är rädd för det där hemska ordet kär?
Om man hela tiden ser människor, vänner som blir svikna, lurade och att man själv blir det, är det väl inte så konstigt att man inte litar på folk, att man är rädd för att bli sviken?
är det så konstigt att ja inte vill bli kär? att ja inte längre tror på ordet kär. Är det konstigt att ja inte kan lita på folk, att ja inte kan lita på någon förutom mig själv?
föralltid? de är inget ja tror på.
Dom ända personerna som ja sett hålla ihop, och som har det bra är mormor o morfar..?
-kommer inte på någon mer, kommer inte ens på några som har varit vänner och verkligen varit vänner i vårt o torrt..
DET känns hemskt!
Så skärp er, jag är inte konstigt, jag är bara rädd.
MEN JAG ÄR GLAD IDAG, JAG ÄR LYCKLIG!
