En sjukdom

Varit hos psykiatri-sjuksköterska idag på vårcentralen
Det var riktigt givande idag. Har fått en väldigt bra stöd-person som jag får prata med. Jag vet inte exakt hur mycket ni vet om mig, (ni som läser bloggen) Men jag är i alla fall sjuk, Lider av någon slags depression. Vilket jag egentligen har förstått mest idag, innan har jag väl mer eller mindre skylt på mig själv men nu idag kan jag se att det faktiskt är en sjukdom jag lider utav.
Jag vet att många kommer bli arga eller sura (eller vad dom nu än bli) när jag skriver det här. Att det inte är rätt att skriva på en blogg på internett på det hör viset om sig själv.

Men jag har bestämt mig nu att jag tänker sluta blunda för problemen, det är ganska vanligt att folk mår dåligt det tycker jag borde vara okej. Man ska inte behöva skratta o le och ljuga att säga att allt är toppen när det inte är så. Att prata om känslor tror jag kan vara nyttigt även fast det är svårt.

Sen skriver inte jag så mycket om mig själv egentligen, inte här i alla fall.

Men Idag har jag fått lära mig att det inte alltid är ens eget fel att man har dumma tankar, att man beter sig konstigt och inte kan ta tag i saker. Utan att det kan ligga något bakom det. och det gör det i mitt fall, jag är sjuk.

 

 



Jag kan inte rå för att jag är sjuk, Jag kan heller inte rå för över vad mina tankar säger. Jag kan inte hjälpa att jag inte mår bra, eller att jag inte känner någon livsglädje. Det går inte bara att ställa sig upp, det är omöjligt vad ni än säger. Jag har bestämt mig att från och med nu tänker jag vara öppen om det här.

 

Jag tänker inte sitta o fundera över vad jag ska säga, hur jag ska säga för att det inte ska vara misstänktsamt. Att jag faktiskt flyttar tillbaka till Hjo för att jag är sjuk, för att jag inte mår bra.

 

Karlstad var ingen bra lösning, även fast jag hemskt gärna vill tillbaka så går det inte nu, för jag mår inte bra. Jag vill ha "tycka synd om dig" - uppmärksamhet. Det mår jag bara sämre av.

 

Att jag tar avstånd från personer är just att jag inte orkar, att det blir för mycket. Jag är ledsen över det och sitter i mig, det är hemskt men jag bara inte kan. Jag orkar inte och det är inget illa mot er, dig. Det bara är så.


 

Sådär, nu har jag skrivit av mig lite och nu vet ni lite mer.
Ha det bäst!

Kommentarer
Postat av: Lådvinet

Många många många som känner igen sig i dig.

Är ju en "folk sjukdom", sedan finns det väll lite

olika varianter. :)

2010-04-10 @ 12:53:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0